Jag hade en gång en period i mitt liv då jag inte hade många vänner. Jag var blyg och i situationer med nya människor så blev jag så rädd att jag tillslut undvek sånna situationer. Och för dom vännerna som jag då redan hade blev jag en "tråkig" vän, flera av dom sa upp vänskapen med mig pga av att jag aldrig var ute, eller att dom tyckte att jag blev efterhängsen o bara var med dom hela tiden.
Tillslut blev jag deprimerad och allt oftare funderade jag över hur jag skulle få slut på mitt lidande, ju fler som sa upp vänskapen med mig, desto mer ensam blev jag, desto fler blev dom mörka tankarna som tillslut drev mig till den punkten som blev vändningen i mitt liv!
När jag satt där o tänkte att nu får det bära eller brista så kom det plötsligt en tanke, en tanke på vad jag aldrig skulle få chansen att uppleva!
Min högsta dröm var att få bli mamma, jag ville ha 4 barn som jag kunde älska, kärleken och glädjen till mina barn skulle få bort tankarna på ensamheten, för har man 4 barn så behöver man inga vänner, eller hur? Då har man ju fullt upp med barnen.
Just då, just där! Valde jag livet! Jag valde att bli mamma!

Vägen tillbaka var mycket svårare än jag trodde, det var ett steg framåt, två steg bakåt hela tiden! Jag valde att umgås med personer som i sig var mycket mer framåt för att förhoppningsvis kunna få den lilla pushen att släppa mitt trygga ensamma jag, jag tvingade mig själv att prata med folk jag inte kände och känslan av ensamheten blev mindre o mindre även om den vissa gånger gör sig påmind!
Även drömmen att bli mamma visade sig att bli svårare än jag trodde men nu finns du här mitt första lilla ? snart 2 år har gått sen jag fick dig i mina armar!

Jag vet inte om känslan som jag hade då för snart 15 år sen någonsin kommer försvinna, jag har fortfarande svårt att lita på människor, jag blir fortfarande rädd och tveksam varje gång nån ny människa kommer för nära inpå!
Jag jobbar på att bli kvitt mina gamla demoner varje dag, som idag t.ex då känns det som att det är endast jag och du mot världen min älskade dotter ?

I helgen var jag och min sambo iväg till Eringsboda brunn och kollade på 2 blyga läppar :) och för en gångs skull så fick vi tag på en chaufför så att vi båda kunde slappna av och roa oss :) hela sommaren har en av oss fått köra om vi velat iväg på nånting men nu hände det äntligen ;)
Så nu tar vi det lugnt fram till nyår :)

Idag är det regn och rusk ute så jag o Thea myste ner oss i soffan framför frost nu på eftermiddan :)
Här hemma ropas det efter Anna hela dagarna XD

Till er som inte vet vem jag är så kommer här en lite presentation av vem jag är :)
Mitt namn är Ramona Johansson, 29 år och bor i Emmaboda, Småland med min sambo, vår snart 2-åriga dotter Thea och vår hund Dino!
Jag kommer ursprungligen från en pytteliten ort som heter Undenäs och ligger i norra Västergötland.
Jag träffade mannen i mitt liv på nyårsafton för snart 3 år sedan och sen gick det undan i mars (endast 3mån senare) fick jag reda på att jag var gravid, jag bestämde att jag ville behålla barnet och vips så gick flyttlasset ner till Småland och startskottet på vår lilla familj gick, i nov samma år föddes vår dotter och vi kunde inte haft det bättre, man vet ju aldrig hur det kan gå när man skaffar barn innan man knappt känner varandra men än så långe har vi det superbra i vår lilla familj <3

På fritiden bowlar jag, en gång i veckan bowlar jag i korpenserien och vårt lag består av mammor som fick barn ungefär samtidigt och vi kände att en timme eller två i veckan behövde vi ha lite egentid och papporna behövde lite egentid med barnen för att lära känna dom :)
Sedan bowlar jag även för Emmaboda BK så där blir det träning 1-2 gånger i veckan och sen matcher på helgerna, oftast spelar man inte varje helg som tur är :)

I övrigt så pluggar jag 100% på distans till undersköterska, blir mycket plugg på kvällar och nätter och sen jobbar jag deltid på ett äldreboende, 2-3 dagar i veckan, dom dagar det behövs är vår dotter hos dagmamma, hon har 4 barn så Thea kunde inte ha hamnat på ett bättre ställe :)
Trots att jag både pluggar o jobbar så får jag ändå mycket tid över till vår dotter, jag jobbar oftast bara kortdagar och pluggar gör jag när hon sover :) så vi hinner med massa lek, bus och mys om dagarna :)

Mitt hjärta brinner även för motorsport, rockabilly, cruisingar och gamla amerikanska bilar ;)

Ja lite så här ser mitt liv ut, hur ser era liv ut? ;)

Idag hade vi bowlingmatch i korpenserien, vi spelar en gång i veckan och idag spelade vi mot ett av toppenlagen. Men idag vann vi och inga kunde vara gladare än vi :)
Vi är ett gäng mammor i vårat lag, vi har alla barn i 2års åldern och vi började spela för att kunna komma ut 2 timmar i veckan för att ha lite egentid och för att papporna skulle kunna få lite egentid med barnen och nu är vi inne på vår 3:e säsong och vi har fortfarande roligt, oftast ligger vi i botten och brottas men vi har ändå kul ;)
Så som sagt idag blev det vinst mot ett betydligt bättre lag o det förstärkte vårt självförtroende :)

Min graviditet med Thea var inte sådär lycklig som man hoppades på att den skulle bli.
Jag visste redan i tidig ålder att jag skulle få kämpa för att kunna bli gravid och sen veta att fram tills barnet var ute så kunde jag inte vara helt säker på att h*n skulle överleva pga olika saker som spelade in. Så drömmen att någonsin bli mamma kändes mer och mer avlägsen ju äldre jag blev.
Sen helt plötsligt fick jag ett chockartat besked av att jag var gravid, först ville jag inte smälta det, jag hade ju sökt för magkatarr och mot slutet hade jag verkligen intalat mig själv "att jag kommer aldrig kunna bli gravid" och plus att jag faktiskt åt p-piller, sen står det en läkare och säger att jag är gravid! Jag köpte med mig ett graviditetstest på vägen hem och ja det stod "gravid 5+" på stickan, glädjen jag kände när jag läste gravid försvann ganska snabbt och lämnade mig i tårar på toaletten resten av kvällen, hur skulle jag göra? Jag hade ju precis träffat en charmig kille, hur skulle jag berätta för någon jag precis mött att jag var gravid? Tänk om detta är min enda chans att bli mamma? Ville jag välja bort den möjligheten?
Innan jag gick och la mig den kvällen hade jag bestämt mig för att behålla barnet även om det betydde att jag fick ta hand om h*n själv!
Jag berättade för mina föräldrar och mina bröder och det enorma stödet jag fick av dom att behålla barnet hade jag inte kunnat föreställa mig.
Efter en vecka ringde jag till pappan och berättade om graviditeten och att jag bestämt mig för att behålla barnet, han blev givetvis chockad och arg till en början för att han inte fått vara med att ta beslutet. Jag sa även till honom att han fick välja om han ville vara med i bilden eller inte, han ville givetvis ta sitt ansvar.
Då jag visste att jag troligen skulle bli varslad och endast bodde i lägenhet bestämde vi att det var lättare om jag flyttade dom 30 mil vi hade mellan oss (därav telefonsamtalet).
Dagen efter ringde han och sa att ska vi göra detta så ska vi göra det rätt, han ville att jag skulle flytta in hos honom och försöka som en familj, funkar det så funkar det, annars har vi iaf försökt! Och så blev det. I Juni 2013 flyttade jag in och i nov kom vår lilla flicka, så älskad från första stund av oss båda!
Men som sagt med graviditeten kom många tårar, lämna mina nära och kära och flytta till det okända 30mil därifrån, att tvingas lämna bort mina katter som jag älskade så mycket för att han hade hund och sen denna eviga oro, kommer bebisen att överleva i magen? Vad händer om bebisen inte överlever? Kommer han kasta ut mig då?
Men när allting var över och vi hade vår dotter hos oss blev det bättre än jag kunde väntat mig :)
Men nu fyller Thea snart 2 år och då börjar ju tankarna om ett syskon överta mer och mer av min tid! Nu när jag vet att jag faktiskt kan bli gravid så vill jag ju gärna ge henne ett syskon.
Jag har läst klart till uska i juni nästa år, Thea fyller 3 år i nov nästa år och för mig hade det passat perfekt med ett syskon då eller ja i alla fall börja försöka oss på ett syskon (finns ju inga garantier på att det går lika lätt nästa gång), innan jag beger mig in i jakten på en anställning (jag vill ju inte börja en anställning med att behöva be om mammaledigt!)
Åldern är perfekt, Thea blir som sagt 3 år och jag blir 30år nästa år så jag är fortfarande inte för gammal enligt mig ;)
Dock är inte pappan och jag överens på syskonfronten, OM vi någonsin försöker oss på ett syskon så blir det inte förens jag har en fast anställning lyder hans mening! Men det vet man ju aldrig när det blir, det kan ju dröja minst 4 år till om jag stannar kvar där jag nu jobbar som vikarie (måste ha jobbat ihop 720dagar inom beloppet av 5år för att få en anställning) så det beror ju helt o hållet på hur mycket jag får jobba och tyvärr får jag ingen anställning tidigare :/
Och vad händer om vi får kämpa för att kunna bli gravida? Då dröjer det ju kanske ytterligare ett par år, tänk själva om det dröjer 3 år till innan jag får en anställning och sen dröjer det 1 år till innan jag blir gravid o sen är jag gravid i 9 mån, så då är vi uppe i 5 år och då är jag 35år, (enligt mig är det gammalt) och Thea är då 8år och då tycker jag att hoppet blir för stort!
Men men vi får se hur det blir, nästa gång jag plussar vill jag ju kunna vara glad och lycklig!

sommarvikariatet är slut och skolan har börjat igen :)
Jag fick förlängt 4veckor på jobbet iaf och börjar med 2nätter, var väl 3-4 år sen sist jag jobbade natt så vi får se hur detta går, än så länge är jag vaken iaf ;)
Just nu har jag det väldigt lugnt :)

jag har inte kommit in i bloggvärlden så bra än så tyvärr blev det ytterligare ett längre blogguppehåll ;P
Denna sommaren har jag haft fullt upp, jobbat som en dåre och varje ledig stund har jag umgåtts med min sambo, vår dotter o vår hund :)
Min sambo har varit hemma 7 veckor med vår dotter medans jag jobbat men det funkade bra de med :)
Så någon direkt semester har det inte blivit, vi hade ledigt 1v gemensamt i Juni och nu har vi haft 10 dagar till :)
Första veckan blev det inte så mycket semester, då sysslade vi med hus o trädgård men dessa 10 dagar har vi varit iväg, ca 260mil i bil på 7 dagar blir det när vi kommit hem!
Vi har varit och hälsat på min moster som bor utanför Åre och nu sitter vi i bilen på väg hem :) Vi ska stanna till i Stockholm över natten och fortsätta färden i morgon :)
Sen nästa vecka har jag min sista vecka på jobbet och på tisdag är det skolstart igen, bara 1år kvar innan jag är uska :) sen är ju frågan läsa vidare eller nöja mig? :)
Kram på er!